Karma?
Jag har kommit så långt dessa 2 år som har gått så jag är sjukt imponerad av mig själv. Jag har skaffat körkort, jag har skaffat bil, jag har skaffat en vit katt vid namn Frost. Jag har flyttat till världens mysigaste lägenhet i ett fint samhälle med trevliga grannar och inte långt ifrån släkten. Jag har gått från sjukskriven i mer än 1 år till att arbeta heltid som trädgårsarbetare med andra uppdrag som flytt och köra plast och även verkstad. Snart skall jag försöka ta lastbilskörkort eller busskörkort.
Jag har gått från att inte ha något till att ha allt man kan önska sig här i världen, och desseutom väldigt lycklig tjej. Alla hemska ting har äntligen lönat sig för mig.
lycklig tjej!
Jag håller på för fullt med körkortet, och är evigt tacksam för att mina pappa hjälper mig med både kortet och även köpt bil till mig, jag vet inte hur jag skall kunna tacka honom, jag har världens bästa päron i världen.
Och om en månad flyttar jag till en ny renoverad och fin tvåa i det lilla samhället Slöinge om jag är uppvuxen i, skrev på kontraktet idag, den är så fin så jag blev kär.
Hela mitt liv rullar på :D, helt awsome, för ett år sedan hade jag nada, nu har jag både en fin och stor lägenhet, bil, snart körkort, och vänner som är guld värda runt omkring mig, och snart förhoppningsvis jobb :D
Utan mina nära och kära, vad vore livet då? <3
Ett år..
Jag vet att jag inte gjorde något fel, jag vet att jag blundade och stannade kvar in i det sista på grund av känslor, för om jag någonsin skall va ärlig, så var han världens toppen kille 8 månader in i förhållandet, det var den personen jag hade hopp och tro om in i det sista, efter 8 månader in i förhållandet, och man hade flyttat upp så förvandlades han till en hänsynslös person, en psykopat kanske.
Minns ni att den 29 April 2012 att jag skrev att han hade åkt in på sjukhuset och däckat i badkaret och fått brännskador? Sanningen är den, att jag och han bråkade som bara den under 22-29 April, han var svartsjuk över mina småsyskon, och han hade gått bakom min rygg väldigt länge, han var dödligt svartsjuk, jag menar vi åkte ner 50 mil för att träffa min familj, och han tyckte att jag inte gav honom uppmärksamhet, liksom jag har 3 yngre syskon som är små som jag träffar enbart var tredje månad, knappt det, så jag gjorde slut, och jag gjorde verkligen slut för jag orkade inte med han och hans bekräftelse och behov av sjukligt mycket uppmärksamhet, han var till och med svartsjuk på en hund som jag passade.
Hur som helst så kunde han inte hantera att jag gjorde slut, så han söp i en hel vecka, och umgicks med vänner medans jag var i Falkenberg och han i Stockholm, det slutade i kaos, Söndagen en vecka senare ringer han mig kl 9.30 och säger att han svalt massa piller, och låter helt väck.
Jag minns att jag klickade honom och ringde 112 direkt, dom skickar honom med ambulans och får bryta in sig i lägenheten, och jag åker upp till Stockholm någon timme senare, och åker direkt till Sjukhuset. Jag minns mina känslor, dom var avtrubbade, det gick inte att gråta, det gick inte att le, det var bara kaos. För hur kan pressa någon till att vara tvungen att dela ett liv med en person och göra allt för den personen skall stanna kvar? Jag spenderade 2 månader på sjukhus och fanns där varje sekund, men jag har nog aldrig haft en sådan ångest över det som då.
Jag har kommit över honom och känslorna för honom för längesen, men jag har inte kommit över rädslan över att träffa en person som honom igen.
Och personer som säger att ''nej han är inte sån, jag kan inte tänka mig det, jag tror inte på dig'', ni har inte bott med honom, ni har inte vart hans flickvän, ni har inte kommit in på hans liv så nära, för våld i nära relationer, det syns inte, det hörs inte, allt mellan stängda väggar.
Scars
Så jävla sann...<3
Papa Roach - Scars
I tear my heart open, I sew myself shut
My weakness is that I care too much
And my scars remind me that the past is real
I tear my heart open just to feel
Drunk and I'm feeling down
And I just wanna be alone
I'm pissed cause you came around
Why don't you just go home
Cause you channel all your pain
And I can't help you fix yourself
You're making me insane
All I can say is
I tear my heart open, I sew myself shut
My weakness is that I care too much
And our scars remind us that the past is real
I tear my heart open just to feel
I tried to help you once
Against my own advice
I saw you going down
But you never realized
That you're drowning in the water
So I offered you my hand
Compassions in my nature
Tonight is our last stand
I'm drunk and I'm feeling down
And I just wanna be alone
You shouldn't ever come around
Why don't you just go home?
Cause you're drowning in the water
And I tried to grab your hand
And I left my heart open
But you didn't understand
But you didn't understand
Go fix yourself
I can't help you fix yourself
But at least I can say I tried
I'm sorry but I gotta move on with my own life
I can't help you fix yourself
But at least I can say I tried
I'm sorry but I gotta move on with my own life
Sanningen.....
Både fysiskt men även psykiskt, du gjorde mig invalid, du har sänkt mitt självförtroende inside mässigt på botten. Jag är totalt jävla livrädd för killar/män, tack vare dig. Jag vågar inte ens ha en jävla åsikt utan att jag darrar och tippar på tår.
Du har förstört allting som jag byggt upp och drömt om, och det gör så jävla ont, vakna upp på nätterna i smärta i knäna så jag gråter, vakna upp ur mardrömmar när du tar strypgrep på mig i panik.
Mitt största misstag är dig, att jag ens släppte in dig och jag var så jävla dum i huvudet som inte kunde se psykopaten som du är.
Jag skall banne med bli lycklig, din ord eller slag kommer aldrig krossa mig helt, för jag är värd så mycket mer.
säger bara en sak KARMA!!!!!!!!!!!!
Living my own life.
Men nu börjar jag bli bra igen ;) !
Dock så var det en mindre bra dag haha, bankomat maskinen åt upp mitt kort, för det hade blivit för gammalt hahaha :D helt stört, men bara att beställa nytt i morrn.
Livet lever, jag är lycklig, Nu är det min tid, och mitt liv, och denna gången blir allt rätt. Jag längtar <3.
Ps! AP SKIT BENET ÄR JAG SÅ TRÖTT PÅ, ONT VARENDA JÄVLA STEG NU!!
words!
.....
Te amo... I hate you
Te amo and I hate you
Te amo... I hate you
You always think that you are right
Everything you ever promised to not do you did
You fucked me up so just admit it
You are just another bitch and I know that you did it
How could you let us split in two
I was just another game so fuck you
There is nothing I could do
You're so tough, so bad, so cold
But now you eat your words
Don't try
Telling all your fucking lies
'Cause I
Make you eat your words and die
Don't try
Telling all your fucking lies
'Cause I
Make you eat your words and die
Think you're better but I know that you will never get it
This page will turn and you'll regret it
Everything you ever promised to not do you did
How could you let us split in two
Karma
Nu vågar jag åtminstone vara närhet av en kille utan att vara livrädd för honom.
Jag har börjat prata och gå på massa möten, vilket lättnar på mitt hjärta och jag bearbetar allt varje dag, men det jobbigaste är när minnena förföljer mig. För hur går man vidare? Jag var liksom Women i chains?
Dock kan jag bara säga att jag vill spy utav smärta, jag tränar på varje dag, kämpar på med svett och tårar, men smärtan förändras inte, det blir bara värre, vakna på nätterna och gråter. Tänk att en dröm, som att bara sitta normalt på en vanlig stol, eller kunna krypa på knäna eller gå i ett par trappor, eller cykla, men framför allt köra cross, är totalt bortblåsta pga av en killes våld och aggerssioner. Ibland känns det lönlöst och bryter ihop. Men jag tror på karma, det du ger får du tillbaka......
Jag är så jävla glad att jag har min familj och mina vänner som stöttar mig som fan, vad hade jag gjort utan dom?
Dom finns där varje dag som natt <3.
Nej, nu blir det att försöka sova lite, om det går.
Live forever.
...
What you deserve....
Capio Artro Clinic !!
Wohow!! Nu har jag snart vart hem i en vecka, hoppar runt på kryckor och äter Citadon och Voltaren.
Min Knä operation på Capio Artro Clinic gick hur bra som helst, dom är änglar där, och har aldrig varit med om bättre sjukvård någonstans, dom är helt grymma!!
Allting gick hur snabbt som helst, skulle vara där kl 10.00 på måndagen och anmäla mig i receptionen.
Sen fick jag gå in till mitt rum som jag skulle sova i under natten, och fick byta om till tant trosor, och ha strumpor och skjorta på mig.
Sen kommer sjuksköterskorna in och satte in kanylen och dropp i armen, och sen var jag tvungen att kissa ordentligen och dom tog även ultraljud, och sen fick jag rulla ner till operations salen ca 10.25, min svärmor var där som stöd till mig eftersom Jim låg på Karolinska ännu, men kommer hem om 2 dagar.
Sen fick jag ligga i ett väntrum i ca en kvart, och då träffade jag min läkare, jag frågade exakt vad han skulle göra, då sa han att han kommer "Borra i knäskålen" och jag tänkte "Fuck nu rymmer jag", men jag stannade kvar, jag tänkte att jag måste genomgå denna operation, sen kommer narkos sköterskan och frågar om jag blivit nersövd förr, och jag sa nej, och sen gav hon mig lugnade, och danm vad avslappad jag blev, min hjärna gick på högvarv innan, till att vara så lugn, sen berättade hon om att när dom tar fram en spruta som ser ut som mjölk så vet du att det snart är dags att sova.
Efter att ha väntat en kvart i salen så fick jag gå in till operations rummet, sen ligger man där, helt avslappad, och sen ser jag den där sprutan och sen tar nakrosläkaren fram en mask, och säger "Godnatt syns snart" och hann andas 5 andetag, försökte tävla, men tvärr somnade direkt.
Sen vaknar jag till, i uppvaknings rummet, och först får jag lite halv panik och fryser, eftersom jag hade en slags nerkylnings maskin på knäet, men sen tar dom fram någon slags maskin som sputar varmluft under täcket, och det blir genast bättre, minns att det stod ca 5-6 männsikor runt omkring en. När jag vaknar märker jag att jag har pencillin dropp och vanligt dropp, och även slang i näsan (Syrgas), för att jag inte kunde få upp syret tillräckligt mkt tydligen. Efter ett tag så kommer sjukgymnasterna med en maskin som skall röra mitt ben i 40 grader, fram och tillbaka under hela dagen.
När jag skulle lyfta benet så gick det verkligen inte, så dom gav mig smärtstillande, och tillslut så gick det, efter en kvart.
Sen åkte jag upp på rummet vid 14.30 och var vaken i ca 30 min.
Men jag har en black out mellan uppvaket, minns inte hur jag bytte sängen, eller vad jag sa eller något haha, sägs att man kan prata om vad som helst med haha.
Sen uppe på rummet, så fick jag middag, sen kvällsfika, och frukost och hela kittet, alla var så hjälpsamma, och hjälpte mig upp på toa, eftersom jag inte hade fått några kryckor fick det bli gåbord, sen fick jag smärtstillande så fort jag hade ont.
Fick träffa sjukgymnasten dagen efter och hon gav mig kryckor och sen fick jag övningar som jag skall göra hemma.
Dom är helt suveräna, om man skall operera sig för någon idrottsskada så gör det på Capio Artro Clinic, dom är sveriges bästa!!
Nu skall jag regelbundet åka till kliniken för sjukgymnast och bli bra i knäet :) !!
Men nu har jag fått bli borrad 6 mm i knäskålen, och i något ben tror jag, och fått slipad knäskål, och dragit en sena från låret, samt stift och skruvar ;) , så nu kommer min knäskål att stanna kvar, där den skall vara, tack vara Läkaren :) 
Operation?
Jag blir galen på allt, att inte kunna gå normalt, att inte kunna springa, att näst intill vara sängliggandes?
Jag vill kunna gå normalt, kunna vara aktiv, utan någon jävla stödskena som fuckar upp mitt liv, och den hjälper inte ens? Den hjälper enbart att hålla "knäskålen på plats". Men utöver det så är det smärta, jag är så van vid den nu, så jag känner den knappt.
Kommer ihåh när vi skulle flytta mina saker, och Jims saker, 2 ggr den dagen höll knäskålen på att flyga ur led, och det är inte normalt.
Amputera mitt knä kära någon? Vad som helst, så känner jag det ibland.
Hoppas fan att chefen på sjukhuset lyssnar på mig nu, annars skall jag fan ta med skrika och bli förbannad och ryta ifrån, för nu har det gått ett år med denna värken och under mina livsår har knäskålen hoppat ur led 5 ggr ungefär. grrrr :p .
Ut över det så är det lungt, den lurvboll ligger och snarkar och jag har druckit kaffe, och är hyper seg.
Barnpornografi härvan
Kvinnan är ett äckel och jag står för det jag skriver!
Jag känner denna kvinna, och jag blir faktiskt äcklad och jag skämms för det!!
Hoppas att hon åker in bland galler och får sitta där.
Jag har börjat tvivla på mänskligheten!
http://hn.se/nyheter/halland/1.1223010-halmstadkvinna-tog-emot-barnporr
Sthlm.
Sen har jag städat ut lägenheten, full action.
Sen blev jag sjuk på kuppen med.
Nu är jag iaf hemma, och känner mig stressad.
Det har hänt en sak angående Felicia Petterson, min bästa vän, som polisen och myndigheterna rebrucierar som självmord, men det var det inte.
Fattar inte något :/.
Panic!
På torsdag morgon skall jag ner till Noselake och möta upp min handläggare och ha ett möte, sen skall jag försöka ta mig ner till Falkenberg där jag skall sova hos min far, sen blir det bröllop på lördag då min kusin skall gifta sig (ser verkligen framemot det), sen skall jag försöka åka tillbaka till Noselake och städ lägenheten och packa ner allt, eftersom jag sagt upp min lägenhet, och alla mina saker är kvar där, och sedan skall vi hyra en flyttbil sen.
Känns som jag dör av stress?!!!
Men som tur är så vet Jim hur han skall lugna mig.
Jag är faktiskt nervös, från att bo i en håla me 60 invånare i Eftra hos min pappa, till att bli Stockholmare med över en miljon invånare?! Inte så konstigt att man blir stressad och nervös när jag åker tunnelbanan!
Ärligt talat, vet ni vad jag saknar mest? Att kunna se stjärnorna klart på himmlen och månen, och lugnet, där man endast hör naturen, och man behöver inte ens någon gatulampa hos min pappa, för månen lyser upp allt.
Art..
Idag har jag föresten fått massa beställningar på tavlor, och får betalt :) , kanske jag äntligen börjar bli såpass duktig eller börjar bli mer känd över min konst?
Hur som helst är det två tavlor, en med färga t.ex blommor, och någon svart vit tavla , skall bli intressant :) wiii.
Kollar även på ritplatta, längtar tills jag har råd att köpa en.
Changes?
Hjälp vad jag saknar mitt gamla jag ibland! Sminkningen ses nästan dock bara på helgerna nu för tiden.
Testade att sätta i min septum piercing idag, men icke! Isf så blir det endast piercing i nästippen :) .
Har endast kvar piercingen i mitten av läppen, och i öronen.
Mitt hår har blivit längre, men börjar tröttna på mitt röda hår igen :P .
Stress och åter stress...
Känns som man skall flippa för det minsta lilla, och grrrrrr man blir arg på allt.
Jag orkar inte ens med mig själv, och hur orkar egentligen min pojkvän med mig?
Tur att han förstår mig, eller snarare orkar med mig?
Känns som man vill bara lägga sig och sova bort denna veckan.
Hur som helst, det är massa på G, håller på att bli tokig.
Torsdag skall jag på möte, på Lördag skall jag på bröllop nere i Falkenberg.
Sen skall jag hämta alla mina saker i Nässjö.
Tror jag håller på att bli gråhårig av all stress.
Hur skall man orka med allt?
Anyway, Kaffe är bra, tror jag skall ta mina andra kopp för dagen.
Föresten, jag vågar inte räkna hur många kladdkakor jag gjort det senaste.
Snart är hösten här, på nått sätt är det så mysigt.
Kanske bara jag som tycker det?
